bambi

Kategori: tankar

ett kärleksbrev

 

ett öppet brev till dig som en gång höll mitt hjärta och jag ditt. mycket har hänt sen vi skrattade åt teddybjörnen på din tröja. sedan jag kollade in i dina djupa gröna ögon, och undrade vad som försiggick i ditt huvud. jag har rest jorden runt. du har skaffat ett jobb. trots att vi delar samma postort och huvudstad är det inte mycket vi har gemensamt. du gör ditt och jag mitt. men ändå kan jag inte sluta tänka på hur det hade varit om vi blev ett. nu hålls ditt hjärta av någon annan, och mitt av någon annan. lika mycket som jag hade velat bli din, så måste jag inse att vi är inkompatibla. måste dra ut mitt ego och glädjas för dig. för att du äntligen kan älska någon annan, så som du inte gjorde för mig. 

jag behöver inte dig

Mobilen vibrerar på bordet och ett meddelandet från dig dyker upp. Jag har inte hört från dig på över en månad. En månad där jag har intalat mig själv att jag inte behöver dig. Att jag klarar mig bra ensam. Att jag är stark och någon annan som inte är du kommer snart. 

 

Ska jag öppna, ska jag läsa, ska jag svara. Nervositet blandat med glädje strömmar genom kroppen. Du skrev till mig. Du kommer ihåg mig. Jag är inte glömd, och någonstans inom dig tänker du på mig. Men vad har du att berätta. Vi har ju inte hörts på över en månad. En månad där jag försökt intala mig själv att jag inte behöver dig.

 

 

lycka

Jag är så lycklig. "All we know" spelar högt i mina hörlurar när jag går under de ändlösa franska balkongerna och det återkommande solljuset. Jag ser på människor, inte bara hur de går eller har på sig - utan vad de tänker och hur de beter sig. Alla har ett eget liv. Alla har lycka och sorg på olika sätt. Och här går jag i en storstad och är mig själv. Jag är mig själv i en stad där 4 miljoner andra bor, lever, går och beter sig. Hur märkligt är inte det? Och hur underbart är inte det? Men jag är bara lycklig, lyssnar på Chainsmokers och ser på andra. 

min gymnasietid

I brist på annat så tänkte jag varje vecka svara på nya frågor, om ni har några så att säga. Får ju ofta så mycket fina kommentarer! Men om ni kanske har frågor att ställa mig så är ni varmt välkomna att göra det, jag svarar på allt - ingen fråga är för pinsam :)

r har vi första;

Din blogg är så fin. Kom av en slump in på den, och fastnade för den på en gång. Du skriver fantastiskt vackert. Vad läser du för något? och skulle du inte kunna skriva om din gymnasietid? Vem var du? vad präglade dig till att bli den du i dag är? Så spännande att läsa djupa texter

-----

Tack så mycket! Och hoppas att du fortsätter att följa mig! Just nu läser jag en intensivkurs i programmering, vilket är av ren slump. 

Ska försöka formulera min gymnasietid så bra som möjligt. Mina två första år gick jag på Thoren Business School i Stockholm. Jag trivdes som handen i handsken mitt första år. Varje dag försökte jag alltid lära känna någon ny och var väldigt engagerad i allt skolan gjorde. Gick på elevrådsmöten, socialiserade mig, var med på öppet hus och pluggade så mycket jag kunde. Till våren blev det även en hel del fest. Sen när jag började tvåan tror jag att jag fick lite mycket luft. Hade under sommaren haft flera fester och hade även en fest precis när skolan börjat och bjöd i princip alla jag träffade i korridoren.

Jag började välja de jag umgicks med, allt mer för började märka att folks sanna färger kom ut. Jag hade även turen att vara med i ett otroligt härligt tjejgäng. Ja vi bråkade som systrar men den relation vi hade i gymnasiet är outbyr och ojämnförelsebar. Vi hade det så jäkla bra ihop. Vi bodde i princip alla hos varandra och gjorde ALLT ihop. Iaf, tillbaka till skolan. Jag umgicks allt mer med folk som inte gick i min klass och började glida ifrån min egna klass. Något jag inte riktigt brydde mig om, men började känna att vissa tjejer i min klass blev allt otrevligare. 

Tror det mesta föll när jag under hösten hade en riktigt stor fest som jag inte bjöd hela klassen till. Det blev helt enkelt drama fram och tillbaka under året och kände mig inte alltid inkluderad. Till våren bestämde jag mig för att kolla upp möjligheter till att byta skola, vilket jag även gjorde till hösten. Sen var det ju även fester fram och tillbaka. När jag sen bytte skola så hade jag färre program att läsa och inget större intresse att lära känna nya. Ville bara ta studenten i princip och dra från Stockholm. Så sista året gjorde jag det mesta från distans och gick bara när jag verkligen behövde till skolan. Haha skolkare numero uno. 

Det är väl min gymnasietid i ett nötskal. Självklart var gymnasietiden den tid där som mest hände i mitt liv. I familj, bland vänner och med mig själv. Jag har istället för att brytas ner av allt, valt att klättra. Tänka positivt och kämpa mig genom allt. Jag hade svårt på den tiden att förstå mig själv, min enda tanke var att ta studenten, fylla 18 och sticka i princip. Men jag klarade mig ändå.

Jag skriver lite i gåtor här på bloggen, men har märkt att när jag skriver så får jag ut allt jag behöver. Samtidigt vill jag inte säga alltför mycket, men skriver så gott jag kan.

en skämtsam överdos

Du ringer mig halv tolv på en söndagkväll. En mörk, kall decemberkväll. Jag svarar att jag är för upptagen med mina egna grejer, men undrar om något allvarligt hänt då du inte alltid brukar ringa - utan smsa. Du säger skämtsamt att du tagit en överdos. 

 

Jag bearbetar vad du sagt. Ett frågetecken uppstår. Du lät skämtsam, var du seriös eller är det så du pratar. Jag känner dig så jag vet att det är så du pratar. Jag undrar vad som hänt, att du får förklara. Du blir seriös, det hör jag i rösten. Du säger hur du tagit lite för mycket, började skaka, skumma och hur din kompis satte dig i en taxi till Karolinska.

 

Jag behöver några sekunder för att få tillbaka andan, blinka bort tårarna som byggs upp bakom ögonlocken och samla min röst. Hur fan kunde du göra såhär är min första tanke. Du som vet vad jag har gått igenom. 

 

 

När tanken passerat så förstod jag att du inte mår bra. Du mår sämre än vad jag har velat förstå. Men du som är en stor del av mitt liv, ska jag göra allt för. Jag ska få dig att må bra. Jag ska få dig att förstå att det finns mer till livet än att leva onyktert. Jag ska göra mer för dig än vad jag kunde göra för mina bröder. Du ska inte bli som dem. Du ska få fru, barn och uppfylla dina drömmar. Men mest av allt ska du få chansen att försöka bli lycklig och vi två ska bli gamla ihop. 

drömresemål 2017

Planer, önskemål och drömmar; vad jag vill att mitt 2017 ska bli;

Portugal, och framförallt Lissabon. Skulle ju ha åkt nu över min födelsedag, men blev ändrade planer istället. Så detta är ett land och stad jag vill bocka av från min lista.

 

Drömmen att fortfarande bo i Berlin ett tag står högt upp på mitt att göra i 2017. Får se hur det blir nu men om det inte blir en lång period, blir det i alla fall en kort period. Haha har till och med börjat köra tyska på Duolingo.

Backpacka på Italiens östkust håller på o planeras. Förhoppningsvis kommer några Australienska kompisar över i maj och vi ska spendera några veckor resandes och ätandes. Längtar!!! 

 

Antingen ö-hoppa i Grekland,

eller bland Kroatiens alla öar. Tror nog något av det blir av, och sen timea med mitt tjejgängs resa till samma land. De funderar på att hyra hus någon vecka så hade varit perfekt.

 

Mot hösten vill jag hälsa på familj och vänner i både New York,

och Washington D.C, innan jag beger mig mot;

 

Cusco Peru!!! Tror det är spikat, eller allt förutom flygbiljetten. Planen är att Au Pair:a några månader, plocka upp min spanska och hikea bland all berg med alpacas.

 

Sen har jag min dröm att besöka de 7 kontinenterna innan jag fyllt 20. Så förhoppningsvis blir det Antarktis över jul. Snälla, snälla far, låt oss besöka detta natur landskap då! 

 

Man kan ju alltid hoppas, planera och drömma eller hur? Sen är det bara att jobba och kämpa för o komma dit.