bambi

Kategori: aus16

leaving aus

En film från min och Andreas resa på östkusten tidigare i år

Jag är redo. Jag är redo att komma hem och möta alla vänner och familjen. Jag är redo att ta nästa kapitel i mitt liv. Mina känslor är lite blandade angående att lämna detta land. Mest just för att jag har lärt mig så himla mycket om mig själv, världen och hur livet går till här nere. Jag har växt. Blivit en annan person och jag är så otroligt stolt över mig själv. Så Australien kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Nu väntar däremot två veckor i Asien och jag hoppas på det bästa. Men som sagt jag är stolt över mig själv. Och om jag kan klara mig genom alla hinder jag fått stötta på dessa 6 månader i ett främmande land helt själv, så klarar jag nog det bästa. 

----

I am ready. I'm ready to go home and meet all of my friends and my family. I'm ready to begin a new chapter in my life. My feelings are mixed about leaving this country. I think mostly it is because I have learned so much about myself, the world and how life can play you tricks during my travels down under. I have matured. Become a different person and I am so proud of myself. So Australia will forever have a special place in my heart. Although now awaits two weeks in Asia and I'm hoping for the best. But like I said, I'm proud of myself. And if I can make it through the obstacles I've been facing these past 6 months ina foreign country by myself, I can probably get through most things. 

skratta eller gråta

Igår var det 50 dagar tills jag kommer hem. Och imorgon är det 5 ynka veckor tills jag lämnar detta land och 7 ynka veckor tills jag hämtar mina resväskor på rullbandet på Arlanda. Känslorna är så blandade att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Känns så himla konstigt. Känns som att detta är mitt liv nu, varför ska jag hem. Men varför ska jag inte hem? Det är ju mitt hem. Mina kompisar. Min bebis Laika. Min säng. 

post-climbing

Efter vårt träningspass var vi alla rätt hungriga. Som tur var, så var det en festival igång precis vid stranden. Så vi drog dit och åt samt fångade de sista strålarna från solen. 

----

After the hike many of us were starving. Luckily enough there was a festival right by the beach. So we ate and caught the last rays of sunshine. 

tvåsiffrigt

Kanske inte är redo att hämta väskorna på rullbandet på Arlanda eller möta alla nära och kära vid utgången eller ens komma hem till min efterlängtade SKÖNA säng och min fina garderob. Men om ett antal tvåsiffriga dagar så kommer jag vara hemma i Stockholm. Det kommer vara en kort sväng hemma (som det ser ut som nu). Men jag kan bokstavligen inte vänta tills jag får krama om alla där hemma och få åka runt på Vappi i mina bambi byxor och äta chips med dipp med gräshopporna. Ha fest på ön eller äta pannkakor till frukost dagen efter. Så här lycklig är jag nu.

 

För har kommit på en sak. Har varit lite allmänt stressad de senaste dagarna angående livsavgörande beslut och vad FAN jag ska göra nu och sen. Men allt löser sig. Och om det inte gör det, då har du alltid någon vid din sida som du kan glömma alla problem med. Livet är för underbart för att göra miserabla beslut, för att gå och göra något du hatar varje dag och för att oroa sig för allt. Allt löser sig och om det inte gör det, gå ut och res. Byt din vardag. För det är då du inser vad som är viktigt i livet. 

 

Ber om ursäkt om inlägget var för långt och kanske väldigt skevt men kände för att skriva av mig när jag är på detta fantastiska humör.