bambi

ruggigt

Med huvudvärk och dåligt väder ute spenderas dagen med lite kusinvitamin

STHLM

 

Älskade stad,

älskade plats

älskade minnen,

som har blivit min ångesttriangel.

Samma umgänge,

samma plats,

samma vanor,

som jag har vuxit ifrån.

 

22-08-16

ÄLSKAR att solen börjat koma fram!! Solade till och med igår och fick nog lite färg! Ska passa på idag med. Såhär spenderade jag i alla fall min måndag. Lunch på Elins balkong följt av promenad i Vasastan med Andrea mot kvällen. Fy vad Stockholm är fint när det är sånt här väder. 

helgen

Lördagen bjöd på sol och brunch på Gustavs jobb

för att sen spendera eftermiddagen på Lias hustak

sen var det dags för middag och utebio på Rållis följt av utgång!

 

Hoppas ni hade en lika trevlig helg!

korean bbq

Tog till vara på sista en av de sista sommarkvällarna - trots det gråa vädret - med mina två saknade.

lycklig

Jaaaaa niiiii. Försöker med all kraft fixa med kameran. Saknar faktiskt att ge mig ut och fota. Speciellt här i Mölle. Det är faktiskt ett av de finaste ställena i världen. Oavsett väder. Men jobbet tar kål på mig och försöker bara hålla mig levande. Slänger upp en bild från Australien när jag var så där CP-lycklig. Ni vet precis innan man blir ledsen igen. Jag menar alla är faktiskt mänskliga. Det är acceptabelt att lägga sig i sängen och gråta tårarna av sig. Eller sova i flera dagar som jag kan göra. Att helt enkelt inte ha lust med livet. För livet slänger ju skit på oss hela tiden. MEN det man ska komma ihåg är att le. Det är svårt och man ska ju inte behöva visa sina tänder eller kanske ens röra på läpparna. Men man ska le inombords. Trots att det är svårt. 

 

För nu kommer det cheesigaste i min lilla text - för livet är ju underbart. Tar universum och slänger skit på dig ska du lägga det i en soppåse och tända eld på skiten. Är typ egentligen bokstavlig. För det har jag gjort de senaste 8 månaderna. Har haft ett antal dippar, när jag stod där med mina sista 20 dollar och skulle ta mig till ett annat land. Kände mig ensam eller när mitt självförtroende var på botten. Det jag gjorde var att jag lätt mig själv deppa men samtidigt kämpa på. Ligg i sängen och gråt men sätt på en film så du har något att skratta åt. Sov, men sätt på musik så du kan lyssna på lite texter och somna till andra tankar. Eller så lägger du dig bara i sängen som en död fisk. Men låt det inte ta på dig för mycket. För du klarar det. Du klarar att plocka upp skiten och lägga den i en påse. Du klarar till och med att tända eld på skiten. Sen hur lång tid det tar är ju en annan fråga. Det är ju helt upp till dig. Men låt inte skiten sätta sig så du börja lukta.

 

Ursäkta min vidriga metafor men tyckte den var rätt bra. Jag är i alla fall som jag sa sådär CP-lycklig och ha varit det på sistone, eller närmare 8 månader sen jag lämnade Arlanda den 7 januari. Kanske snart kommer mitt nedfall där jag ligger i sängen som en död fisk. Men jag har märkt att så länge jag har en positiv inställning, leer inombords och gör saker jag tycker om så kan jag ta skiten lättare. Plus vad är livet om inte en berg-o-dalbana? Man lever inte om pulsen inte går upp och ner. För livet är ju underbart! Glöm inte att le inombords och se på det ljusa, trots om det innefattar att byta din livstil. För det är trots allt ditt liv du lever ingen annans.

 

Sorry för om oklar text men ville skriva av mig lite.